Ny vecka till ända.
Jobb.
Inga incidenter.
Renovering.
Puh.
Kartonger till förbannelse. Ingvar Kamprad som är ett sånt j-la geni borde uppfinna någon sorts självförstörande device för sina medföljande emballage. Det ända som nu kommer som ett brev på posten är ett fett Karpaltunnelsyndrom när kartongerna är avhysta.
Saknad.
Av liv.
Eller snarare liv med innehåll.
Som idag tex. Slutar jobba och går hem.
Åker till kartongparadis och stoppar kartongerna i sopen. Kommer hem. Möter Bobbo.
Förväntansfull!
Tanken är käk, inköp och bio i Kista. Man kan alltid köpa lite värdighet ser ni, om det är snålt av den varan till vardags.
Något händer när jag kliver innanför dörren.
Som att vrida om en kran så att inte minsta droppe återstår (läs energi...).
Dör i soffan. Orkar bara ta vartannat andetag.
Orkar inte åka till Kista. Orkar inte laga middag. Orkar inte duscha. Lyfter på armen.
Ser stubbåker från helvetet. Känner omisskänlig odör. Får liten skjuts av förnyad energi. Släpar mig mot duschen trots allt. Begär sällskap.
AVBÖJER Fuck Friday. Alla som känner mig förstår då att tröttheten nått en ny nivå aldrig förut skådad.
Blir ren. Lägger mej i soffan. Får godis och Ola.
Ser film. Blir arg. Helt oprovocerat. Vardagsångest. Myrkrypningar. Kan inte ligga kvar men orkar inte resa mig. Släpar mig till datorn. Orkar knappt skriva av mig.
Detta är resultatet. Av 6 års studier. Av kunskap. Av legitimation. Av arbete som förut inte bekom mig nämnvärt. Av vardagar staplade på varandra tills de inte kan skiljas åt ens vid noggrann inspektion. Av frånvaro av sol (synd att fortsätta tjata om vädret men man kan ju bara inte låta bli när åska och regn får fönstren i förorten att formligen dallra, och det vill jag lova att är det någon tingest på moder jord man inte helt har förtroende för så är det förortsfönster i tokåska!)
Totalt dräpt.
Men ändå nöjd på nåt läskigt sätt Fredagen må vara till ända rent datumzonmässigt. Men jag känner ändå att jag kan revanschera mig och avnjuta en särdeles härlig sejour av fuck friday innan jag jag sluter ögonen. Och Kista galleria står ju kvar imorn, ja kan ju lika gärna köpa mig en tub värdighet då.

Bobbo here I come...